Då var julen över. Typ. Inte klagar jag för det, jag tycker närmast att det är väldigt skönt. Är inte kompis med denna högtid just för tillfället. Men! Julen har varit sådär småmysig och lugn. Jag har givetvis ätit massor med mat och choklad, och julklappar har jag också fått. Cash, en tröja från MQ, smink, en skiva, blommor och smycken.

Igår var det dels dags för den årliga släktmiddagen, då jag äntligen fick träffa min Oscar! Han var lika gullig som vanligt, bara aningen mer upptrissad över den stundande julklappsutdelningen. Jag var dock inte med hela kvällen, då vi skulle ut, så runt åtta begav jag mig till Patrik för att förfesta lite med några andra sköna killar.

Vid tio mötte vi upp Therése o company utanför Nivå. Precis som vi anade var det fullt med folk därinne, och det var dessutom på tok för lite personal i barerna, så det tog alldeles för lång tid att släcka sin törst. När det hade gått ett par timmar hade jag tappat räkningen på hur många gånger jag blivit tagen på häcken, och jag hade hunnit med att prata både allvar och strunt. Jag hade dessutom hunnit bli varse om hur dryg människan kan vara, och en illusion hade spräckts. Men så är det ju alltid. Jag är så van att bli besviken att jag tar det för givet numera.

Idag har jag försökt idka tröstshopping, men jag hittade ingenting värt att lägga mina pengar på förutom en cool kortlek, ”sanning och konsekvens”, som lätt åker fram nästa förfest/fest/efterfest. Om ni är ohämmade vill säga. Jag fick tröstäta lite godis istället, och nu sitter jag här och lyssnar på musik och dricker kaffe.

Jävla skit.

Jag hugger i sten.