Vilken dag. Började med att komma några minuter för sent till min körlektion på grund av kollektivtrafiken. Lagom glad var jag då. Såg dessutom en kille på tåget som var lik Andreas. Gjorde ont. Ännu ledsnare blev jag när jag insåg att jag presterade uruselt på körlektionen. Alla mina kunskaper gällande att köra bil var som bortblåsta.
När jag kom till jobbet var stämningen nerstämd. Verkar som om att nästan alla har något som trycker dem och det påverkar mig. Jag känner alltid av andra människors sinnesstämningar. Känns som om att alla ställer en massa krav på en. Krav på prestationer, krav på medhåll, krav på förståelse. Jag har inget emot krav, men ibland blir det för mycket.
Varför hamnar jag alltid mitt emellan?
Nej, det är inte min dag idag.. Jag känner mig utmattad. Ska inte göra något ikväll förutom att laga mat. Ska försöka bli på bättre humör.
Dagens höjdpunkt: Pappa kom förbi jobbet och lämnade en sak. Saknar min mamma och pappa.
”I wish I was a killer
of every single day I get
and I am a sinner
I´ve done it all by now with no regret
and I like it
by now I cannot strike it
considering what life is
– all for nothin`”
7″ – Liquido
du jag och isabelle kanske borde ta en dag där vi gör något ingen av oss gjort innan?
typ utmana oss själva lite, blir säkert skitkul plus att då blir manupptagen med att lära sig det nya och då undviker vi nog ”åh vad vi stör oss på saker runt om oss just nu fällan” :p typ att vi börjar älta skit, när vi kan ha roligt istället 🙂
eller så samlar vi ihop ett gäng och drar till gökboet och typ tja , eller jaja att vi tar en heldag med bara roliga saker 🙂
jag känner iallafall att jag hamnat i en funk nu typ, är iofs skitupptagen med arbetsprover nu men därefter kanske?:)
/amina