Vi satt och grejade med lite saker alldeles nyss när vi hörde en bekant röst. Det var Isac som hade satt sig upp i sängen, och sa mamma flera gånger. När vi kom in i sovrummet satt han upp i sängen. När jag lade mig i sängen kröp han in i min famn och fortsatte sova. Ibland känns det som om hjärtat ska svämma över av kärlek. Idag var ett sådant tillfälle. Ibland kan jag titta på Isac och bli enormt lycklig över att han är min son. Jag blir helt varm i magen. Tänk att det var just han som låg där i min mage och sparkade. Lika energisk då som nu.
Isac hjälper mer än gärna till med att öppna dörren till trappuppgången.
Varje morgon när Isac vaknar början han tjata om sin välling. Förutom imorse. Det första han sa var när han slog upp sina små blå var äta ägg. Gulligt! Tjatar han inte om sin välling så är det bussarna som gäller. Det är alltid ett antal bussar parkerade vid Lerums station som Isac älskar att titta på. Så fort jag frågar om vi ska gå och titta på bussarna springer han mot ytterdörren. Han var överlycklig när vi promenerade dit förut. Underbara Isac.
Underbart. Även om dom 2 års trotsar (iaf J) 😉 så är det så snabbt bortglömt. J kan bara komma o pussas och kramas helt sådär. Vilken känsla!! Att så mycket kärlek finns för en sån liten varelse!! Hur ska jag ha tillräckligt för två?? Det kan jag undra ibland. Kramen
Vi får också smaka på den där trotsen, haha. Men idag var det ingen trots, bara mys. De dagarna lever man länge på :-). Kram