Imorse tyckte Isac att det var en bra idé att väcka mig klockan fem. Vet inte vad han fick för sig där riktigt. Jag tyckte inte att det var någon bra idé.

På eftermiddagen var det min tur att sluta tidigt och åka och hämta Isac på förskolan. Det är nästintill alltid Mikael som hämtar annars. När jag kom dit stod jag först och bara iakttog honom en stund. Han och tre andra barn satt och lekte med en tågbana. Helt underbart att se. När jag väl ropade på honom sken han upp som en sol och sprang för att krama mig. 10 sekunder senare frågade han: Buss? Ja, men visst min lille plutt! Det blev en lång promenad i väldigt omväxlande väder.