När jag äntligen fått tummen ur och börjat arbeta för att få mitt efterlängtade körkort kommer jag återigen i kontakt med mina två överhängande svagheter. De två svagheter som har gjort att jag har väntat med att ta körkort. Två svagheter som lätt skulle kunna styra hela mitt liv om jag inte jobbade med dem varje dag.
Kontrollbehov. Ett starkt behov av att ha full kontroll på mig själv och allt som händer runtomkring mig. Jag är en kontrollmänniska ut i fingerspetsarna. Tycker inte om att tappa kontrollen över något.
Rädsla för att vara mindre bra, eller dålig. Jag avskyr att inte vara bra på saker jag gör. Vill allra minst vara bra, allra helst bäst. Om jag upplever att jag är mindre bra på något känner jag mig olustig.
Man kan inte ha fullständig kontroll på en bil om man inte är en rutinerad bilförare. Man kan inte heller vara bra på något man aldrig gjort innan, såvida man inte är en naturbegåvning. Det är inte många som är naturbegåvningar. Man måste repetera, öva, lära sig!
Å andra sidan, hur mycket självförtroende och kontroll man känner att man har när man kör bil, så kan du aldrig ha det för de andra bilförarna i trafiken. Det är det som är skrämmande!
Nej jag vet. Det finns vissa stolpskott har man märkt, som är helt livsfarliga verkligen!
Haha, ja…häromdagen när jag åkte hem med en kollega från jobbet så ställde jag frågan: hur många tror du på denna sträcka mellan Kungälv–Göteborg är det som har alkohol i kroppen?
Vi funderade en stund och kom fram till att hur många det än är så är det för många!