Jag är en sådan som tänker mycket. Jag tänker, planerar, analyserar och längtar. Hjärnan går ständigt på högvarv kan man väl säga. En del av det jag funderar på skriver jag om. Men långt ifrån allt. Jag är lite rädd för att blotta mig alltför mycket. Vill inte att någon ska få förutfattade meningar om vem jag är och vad jag tycker. Fånigt, jag vet. Men man vill ju behålla lite av sin integritet.

Något som jag tänker väldigt mycket på är min framtid och vad den har att erbjuda. En sak som jag längtat efter väldigt mycket i perioder de senaste åren i mitt liv är att få barn. Jag vet inte varför min längtan är så stark. Kanske har det med min brors bortgång att göra. Jag vet inte. Allt jag vet är att jag längtar. Jag vet också att jag inte kommer att få något än på ett tag då det inte passar nu. Jag försöker ofta trycka undan min längtan, men ibland bubblar det över.

En annan sak som ofta ockuperar mina tankar för tillfället är mitt arbete. Eller rättare sagt om jag kommer att få något nytt. Jag söker internt inom företaget. Jag vill ha ett jobb som jag trivs med till hundra procent. Ett där jag stimuleras och utvecklas. Jag skulle, för en gångs skull, vilja längta efter att gå till jobbet. Jag har inget emot att jobba hårt, bara det är med något jag brinner för.

Jag måste sluta tänka så mycket. Jag måste sluta planera så mycket. Livet tenderar att bjuda på oväntade händelser. Det kanske är dags att leva mer i nuet?