Satt här och halvslumrade. Mikael satt framför tv:n och spelade. Så hördes helt plötsligt en väldigt bekant trudelutt, nämligen Glassbilens, eller den blåa Hemglassbilen om du så föredrar.Vi rusade fram mot fönstret i vardagsrummet en smula förvånade båda två, ingen av oss har varken hört eller sett Glassbilen på den här gatan. Vi tittade på varann, och jag frågade; ska vi? Helt plötsligt rusade vi ut i hallen, greppade våra jackor och sprang ner mot Glassbilen. Jag kände mig både nostalgisk och lycklig när vi kom ner till den berömda blå bilen och tittade på utbudet. Vilka minnen!

Vad blev det för glass då? Pinnar med smak av turkisk peppar.