På lördag går jag in i 32:a veckan. Det börjar helt klart närma sig nu. Jag känner mig rätt mycket mer klumpig nu, och det märks att man inte alls har samma rörlighet. Magen tar emot, ryggen säger ifrån, jag kan knappt komma upp ur sängen. Jag vaknar till och med ibland av att jag vänder mig, det säger en hel del tycker jag! Men min mage är det bästa jag har! Jag tycker själv att den är vacker, och för varje spark känns Dagen D allt närmre. Vilken känsla!

Så var det ju det här med kroppen. Mycket större tuttar, större rumpa, en ballong till mage. Hela jag känner mig lite som en ballong! Ansiktet har blivit rundare. Det läcker ur brösten också. Innan har det kommit ett par droppar, men nu kan det rinna ner på magen ibland när jag sover. Den senaste veckan har jag också känt av förvärkar. Lillkillen sparkar på som förr, om inte mer. Lade en bok på magen häromdagen, och efter en liten stund började hela boken hoppa! Vad mer? En hel massa som att jag till exempel varit ganska trött under semestern. Att ta tupplurar har varit min grej.

Nu ska jag utnyttja semesterns sista dagar och vila och ha det gott. Sedan jobbar jag fem veckor innan det är dags att säga adjö till arbetsplatsen för ett bra tag framöver.