Träning

Nu har jag börjat hjälpa till på träningarna med Olivers fotbollslag. Roligt! Och – det känns värdefullt. Jag har själv aldrig spelat fotboll i något fotbollslag, endast på skolidrotten. Utöver det sträcker sig mina kunskaper till det jag snappat upp när jag kollat på fotboll på tv. Men jag tänkte – det hindrar mig inte! Laget behöver uppbackning i form av fler tränare och hjälptränare, och jag lär mig!

Jag har ändå ett visst bollsinne, vilket är bra tänker jag. Igår fick jag gå in som målvakt när träningspasset skulle avslutas med match. Det gick bra. Barnen i laget uttryckte att jag var en bra ”målis”, och Oliver gick så långt som till att säga något i stil med:  ”Mamma, jag trodde du skulle vara sämst. Men du var Pro!”. Jag och Oliver har bestämt att vi ska träna lite boll någon helg snart när vädret tillåter också. 

Liten Oliver var med på Isacs första fotbollsträning när det begav sig. 

Tillbaka till det ”normala”?

Häromdagen meddelade regeringen att de släpper på de flesta Covid-restriktioner snart. De har gjort det till viss del innan, men inte så mycket som denna gång. Det ska också fattas beslut i riksdagen kring att nedklassificera Covid-19, och då inte klassa sjukdomen som samhällsfarlig. Jag längtar! I snart två år har vi levt med en pandemi, och nu får det vara bra.

I söndags var vi bjudna på kaffe och våfflor hos en kompis till Oliver och hans familj. Så mysigt och trevligt att få möjlighet börja umgås med folk på ett sådant sätt igen! Tillbaka till hur det var innan pandemin bröt ut kanske vi aldrig kommer, men jag tror att vi kommer att skapa ett nytt normalläge. Mycket av det vi gjort under pandemin tycker jag är fantastiskt, som att få möjlighet att arbeta hemifrån i större utsträckning. Jag kommer att anamma konceptet ”hybridkontor” till fullo, och fortsätta jobba hemifrån några dagar per vecka.