Den gångna natten var inte en av de bättre. Den var helt fruktansvärd. Första halvan av natten vaknade Isac en gång i timmen och grät. Halv tre var vi lätt desperata. Isac har inte ätit nattetid sen han var tre månader men vi gjorde det. Vi gav en flaska välling. Och en supp. Som gjorde att han somnade och sov utan avbrott. När jag skulle gå upp var jag helt groggy. Rörde mig som i en dimma i lägenheten. Resten av dagen har jag haft en irriterande huvudvärk. Jag har även konsumerat stora mängder kaffe. Kaffe biter inte riktigt på mig men jag inbillar mig att livet känns lite bättre av att dricka kaffe. Mitt älskade kaffe.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att kommande natt ska bli raka motsatsen. Att Isac slipper vakna och vara ledsen. Att tandsprickningen har lugnat sig lite och att han ska förbli feberfri. Mikael frågade mig häromdagen om vi inte ska ha tre eller fyra barn? Med den senaste tiden i åtanke så blir det verkligen inga fyra barn. Jag är helt slut i kropp och knopp.