För länge sedan köpte jag en bok på rea, Barnets första sex år av Nina Misvaer. Jag brukar läsa i boken då och då men nu var det tag sen jag gjorde det. Idag fick jag för mig att jag skulle läsa kapitlet om tvååringen och det är jag mycket glad över. Vartenda ord stämmer överens med hur vi har det just nu. Uttrycket The terrible two säger en hel del. Jag har skrivit det hur många gånger som helst nu tror jag, men hur kan en så liten kille ha så mycket envishet?! Lägg sedan till en stor portion mammighet som kommer och går så kanske det är förståeligt om man är lite trött?

Det står en del handfasta råd i boken som vi ska ta till oss och jobba med lite för att stävja de dagliga utbrotten. Några av dem har jag dock redan tillämpat utan att läsa mig till det. Magkänslan är bäst!