Uncategorized

Motvind

Nu är jag trött på det här! Nu är jag trött på att ständigt gå i motvind. Jag kan skämta om det här, men i sanningens namn är det inte så kul att heta Liselotte Edvardsson just nu.

Vad är det då som inte är kul? Allt! Jag är trött på att ta en massa skit dag ut och dag in. Jag är less på att jämt och ständigt vara trött. Varje morgon när jag åker till jobbet vill jag helst av allt ligga kvar i min säng och sova, sova, sova. Jag känner mig inte så pigg och fräsch med andra ord. Jag får finnar orsakade av mitt stressfyllda tillstånd, jag orkar aldrig gå ut och gå eller träna, vilket inebär att jag känner mig inaktiv och äcklig.

Ibland när jag är glad eller tillfreds brukar jag tänka att jag är stark som har gått igenom så mycket och ändå står på benen. Andra gånger, som nu när allt känns jobbigt, blir jag mest förbannad. Det är min tur nu! Nu får det vara nog med prövningar. Varför kan inte jag få ha lite flyt nu?

Man ska inte vara 23 och känna sig som tusen år och att livet är slut nu. Man ska känna att det precis har börjat! Nej det är inte kul just nu.

~*~

Slutgnällt för idag, det är ingen som vill läsa en massa negativt gnäll. Jag sparar det åt min psykolog, som jag för övrigt ska träffa den 14/2 nästa gång om jag inte jobbar kväll då. Det passar ju perfekt eftersom jag inte ska fira Alla Hjärtans Dag! Förra året var jag på Heaven 23 och drack drinkar. Det var nice i och för sig, men själva “högtiden” är bara trams. Usch.

Annars…. Gör jag allt jag kan för att fly verkligheten. Sitter också och försöker skriva ihop bra ansökan till ett jätteintressant jobb jag ska söka. Hatar att skriva jobbansökningar.

2 Comments

  1. Om vi alla samlas och blåser av bara den så kan du få lite medvind i alla fall =)

    Skämt o sido. Vips så får du ett nytt jobb. Vips så blir det vår. Vips så kommer du hitta en massa ljusglimtar i vardagen. Jag lovar! Kram

  2. ala hjärtans dag är trams; antingen är man singel o känner sig lika önskvärd som en biskop i downtown baghdad. eller så är man i en relation o måste fixa blommor o chocklad. inte för att man vill visa sin uppskattning för någon, utan för att kalendern säger så!
    men samtidigt så tänker man på alla gånger man mest INTE firat alla hjärnans dag.
    o hur 17 skall man kunna vara glad när man vet att alla inte gillar denna dag?
    dilemmat kvarstår: den 14 är antingen pest eller kolera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge