Idag var jag på en visning av en bostadsrätt i form av ett parhus. Jag skriver jag för jag gick faktiskt själv då Mikael hade ett möte han inte kunde hoppa över. Tanken var att han skulle kommit lite senare men han han inte. Innan visningen bjöd jag in mig själv på en kaffe hos Lorelai som bor i samma område. När jag kom in fick jag världens goaste långa kram av lille Elias. Han är så gullig! Båda barnen är så goa.

Själva huset hade varit helt perfekt för oss och våra behov. Lugnt område, altan och en liten trädgård. Fyra rum och kök. Bra med förråd och två badrum, ett med dusch och ett med badkar. Den lilla trädgården var omgärdad av staket och buskar, perfekt för Isac att leka i. Tyvärr var det hemskt många spekulanter där på visningen, det kryllade av folk. Finns viss risk att budgivningen skenar iväg och vi lägger inte hur mycket som helst på boendet känner vi. Men åh vad vi är sugna. Ja tack, ge mig det parhuset och jag blir en lycklig människa.