Ansiktsförlamningen Isac Oliver

En måndag i november

Idag fick Isac till sin stora glädje åka buss igen. Det var ett tag sen sist, en massa trista sjukdomar har som bekant kommit i vägen. I Gråbo mötte vi upp Jessica, Axel och Siri för lite miniröris, samt lunch. Jag får mycket energi av att tjöta bort en stund, så det var härligt.

Ett fynd från Gekås.

Krukan på bilden köpte jag i lördags. Jag var på jakt efter en kruka i någon metallicfärg. Först hade jag omgående tänkt köpa en blomma till den, men nu har jag bestämt mig för att vänta ett par veckor och köpa en julstjärna. Krukan som jag fick i födelsedagspresent ska jag däremot köpa en blomma till nu i veckan.

Apropå sjukdom. Förlamningen släpper mer för varje dag. Ögonlocken, som jag längtar mest av allt efter ska börja fungera som innan, verkar dock vara det som kommer sist. Osis! Jag är så jädrans trött på att inte ögat stängs hela vägen ner när jag blinkar. Men jag får väl ha lite mer tålamod!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *