Jag var precis ute på en rask promenad på nästan en timme. Allt som krävs är lite dunka-dunka i öronen, sen går det utav bara farten. Jag gick förbi Isacs dopkyrka och vår bröllopskyrka på vägen. Tänk när vi stod där inne, nervösa till tusen, och väntade på att få gå in till den vackraste ingångsmarschen. Fjärilarna bara virvlade. Våra sista minuter som ogifta. Vilket fantastiskt minne.

Allt var verkligen så fint den dagen. Min klänning, Mikaels smoking, mitt hår och min sminkning, alla våra gäster i sina finkläder, akten i kyrkan, bilen vi åkte i, festlokalen, maten, tårtan, drycken… Jag kan skriva i all evighet känns det som. All tid vi lagt ner innan lönade sig flera gånger om! Alla de timmar vi slet i lokalen dagarna innan, turerna med bilen för att handla och hämta saker. Och all hjälp vi fick av nära och kära var guld värd! Fantastiskt fint.