Idag blir min lille Oliver åtta månader! Så stor och liten på samma gång liksom. Han vet vad han vill den lille killen. Och imorse var det sova han inte ville göra. Halv fem var det dags att kliva upp. Hujedamig.

Oliver kryper, klättrar och ställer sig upp mot allt han hittar i princip. Igår använde han en av Isacs stora leksaker som gåvagn. Mikael monterade ihop en av Olivers julklappar, en gåvagn, men det var lite läskigt. Fast kul på samma gång, skräckblandad förtjusning. Han äter både min mat och burkmat, men är väldigt kräsen. Dricker numera välling, som han först inte gillade så värst mycket.

Isac är något av det roligaste som finns, det räcker med att Isac flinar så skrattar Oliver för det mesta högt. Det näst roligaste är Isacs leksaker, han brukar krypa efter när Isac åker på sin Bobbycar. Fort går det, och målet är klättra på den. Han gillar däremot inte när Isac klänger på honom, eller kramar hårdhänt. Då skriker han missbelåtet. Något annat han heller inte alltid gillar är att åka bil, flera gånger har han skrikit sig hes under bilfärder. Jag hoppas att det ändrar på sig när vi byter ut babyskyddet mot en bilbarnstol. Det känns något handikappande att planera längre bilfärder utefter Olivers sovtider.